Söndag, en dag att helga?

Livet i OS-byn fortsatte att rulla på även idag söndag, en dag man enligt bibeln ska helga. Någon vila var det dock inte tal om.

Men vi tar det från början. Solen sken från den finaste av alla hiimlar (alltså den ljusblåa) när väckarklockan ljöt. Det blev en tidig frukost eftersom vi hade vårt första träningspass redan vid klockan tio. Ett pass som genomfördes i en av matcharenans uppvärmningshallar. Det blev ett rätt så ordinärt första träningspass i ett annat land. Lite lätt bollrull och några straffar. Ett par av spelarna kände sig inte helt hundra och avstod därför från spel. Endast en säkerhetsåtgärd alltså. För egen del fungerade skotten mycket bra och jag känner mig okej i kroppen. Dock saknas fortsatt snabbheten men den kommer inom närmaste veckan hoppas jag.

Lunch i OS byn stod på programmet därefter och det blev kyckling och ris som stod på menyn. En sväng in till Pekings centralare delar hanns också med under eftermiddagen. Vi stannade till på ett mindre shoppingcentra och gick en runda. Det blev dock inte så mycket handlat om sanningen ska fram. Den stora inhandlingen sker troligen imorgon eftermiddag då vi ska in till Silkmarket, ett jättestort shoppinghus.

Micke, jag och Stefan poserar i Peking.

Niklas, Oskar och Fatmir vill också vara med...

Innan dess ska vi hinna med ett träningspass på morgonkvisten. Passet börjar redan klockan nio noll noll! Sovmorgon, nån? Passet blir lite annorlunda jämfört med idag. Vi kommer att träningsmatcha mot Litauens landslag, en bra värdemätare inför premiären.

Igår lovade jag att återkomma lite till OS-byn men jag håller på den karamellen ytterligare någon dag dag... Men alla länder börjar anlända till byn nu. Det är längre köer till tex. maten. Skottland såg vi anlända idag och då kom jag på att tänka på en sak som jag hörde en gång: Vet du varför alltid skottarna går när de spelar säckpipa? De försöker komma bort från oljudet...

Vi hörs snart igen.

Första målet är nått!

Första målet är nått. Vi landade imorse i ett regnigt Peking helt enligt tidtabell, Flygresan gick oväntat bra. Jag lyckades med konststycket att sova bort det mesta av tiden och den andra ägnades åt att spela tv-spelen som fanns i en skärm vid varje stol. Man kan säga att tiden flög iväg om man vill vara rolig...
Att flyga är dock inte min favoritsysselsättning. Det känns nästan som en sjukhusvistelse där det man ser mest fram emot är matstunderna.

Väl framme i Peking blev det en del väntan på flygplatsen eftersom det fanns en hel del att fixa så som ackrediteringar, visum och en del annat. Till slut anlände vi dock till OS byn och till vårt boende. Vi bor väldigt fint i höghus där herrlandslaget fått en helt egen lägenhet. Vi bor två och två i rätt rymmliga rum. Tycker nog att lägenheterna ligger väldigt bra till på skalan över boende som vi haft på de olika tävlingarna. Längst ner i höghuset ligger de svenska kontoret och det är där som vi alla sitter uppradade nu med våra datorer. Här finns också en stor skål med Ahlgrens bilar som Stefan har lagt beslag på. Henrik tror dock att risken är överhängande att han kommer bli körig i magen av bilarna...

Efter att vi anlänt till våra lägenheter fick vi resten av vår klädkollektion, då blev de till att testa allt det nya för att se om det passade. Och tro det eller ej, men det var bara en tröja som var för liten och som nu ska bytas ut.
Klädprovningen gick förövrigt bra för alla i laget och alla verkar nöjda med de nya kläderna. Jag är mycket imponerad över mängden kläder vi fått, det är inte att leka med kan jag lova.

Efter en runda i mattältet, som så här på öppningsdagen var rätt klent utrustat, tog vi oss en sväng i byn för att bekanta oss med alla omgivningar. Det finns en hel del att göra minst sagt. Men jag återkommer till det imorgon eftersom det nu är dags för kvällsmöte med laget.

Dags att packa ner datorn alltså men innan dess:
Fick idag veta att det finns över en miljard bin i Kina.
Hur de har kommit fram till det?
De har tagit stickprov...

Vi hörs snart igen

Må väl!

Framme vid dagen D finns ett flygplan.

Så var det dags. Dagen D är kommen och resan mot Paralympics, Kina och Peking ska ta sin början. Efter en välbehövlig sovmorgon lades de sista sakerna ner i väskan. Nu gäller det att man inte har glömt något. Passet är i alla fall med liksom visum och ackreditering. Det har jag kollat typ 100 gånger sedan jag lade ner dem.

.

Pengar och telefon är också självklara nödvändigheter när man är på resande fot. I övrigt medtages två kompletta goalballutrustningar. Lika bra att inte chansa. Det blev 2 väskor + ryggsäck att hålla reda på. Väl framme i Kina får vi en stor resväska med det övriga i klädkollektionen.

De vi redan fått i klädväg är i princip det vi ska ha på oss när vi åker. Blå regnjacka, ljusblå mjukisjacka, marinblå piké, ljusa byxor och vita skor. Har tagit en sväng i duschen nu och börjat fixa till mig. Jag är mycket nöjd med de kläder vi fått såhär långt. Allt passar bra och sitter fint.
Tur det för annars kunde det vid ankomsten till Peking blivit som för det unga nygifta paret som äntligen var ensamma på hotellrummet.
- Älskling, suckar han, vad jag är lycklig att

äntligen få bara här.
- Stackars du, hade du också för trånga skor?

Dags för avfärd mot Peking!

Nu återstår det inte så mycket mer i hemmets lugna vrån än att dricka en kopp kaffe, känna lugnet och fundera på vilka practical joke man ska nyttja under denna resa. Klassikern ”gömma en sexleksak i någons väska innan denne går genom kontrollen" kan bli svårt att genomföra denna gång. För det är ett rutinerat practical joke-gäng man ska iväg med. Men något ska man väl ändå kunna hitta på...

Utformningen av resan är, vad ska jag säga, intressant. Vi tar taxi från Malmö vid femsnåret, sedan planet från Sturup strax efter sju och landar på Arlanda vid tjugo över åtta. Därefter väntar samling för nästintill hela svenska Paralympics truppen och avfärden sker 22.30.

8,5 timmar senare kliver vi förhoppningsvis av flygplanet i ett soligt Beijing. Då är klockan 07.00 i Sverige och vi Malmöbor har varit på resande fot i totalt fjorton timmar. Vi älskar verkligen att resa!

Om nu allt fungerar som det ska under vistelsen i Peking så kommer jag att uppdatera bloggen dagligen. Jag hoppas kunna delge er mina reflexioner och lite funderingar kring vad som händer och sker.

Jag säger nu adios på en stund.
Nästa gång vi hörs är jag på resande fot…

Må väl tills dess.

Det var det...

Ja, det var det. Försnacket är över och alvaret kan börja.
Idag var sista dagen innan avresan mot Peking och det var en hel del som skulle avslutas. Sista dagen på jobbet blev bra och nu känns det okej att överge stället under ett par veckor. De kommer att klara sig alldeles utmärkt där utan mig. Jag har fått emottaga mängder med lyckoönskningar och jag ber att få tacka för samtliga! Jag lovar att vi ska göra vårt allra yttersta i Peking.

Under kvällen genomfördes också sista träningspasset på hemmaplan. Det blev ett lättare goalball pass som kändes helt okej. En del saker så som precision och snabbhet kan fortfarande bli bättre men de får vi slipa vidare på nere i Peking.

Även idag fanns det intresse för oss från mediahåll. Sydsvenskan hade skickat en fotograf som plåtade mig och Fatmir både individuellt och i spelsituationer. Det kan nog bli en intressant artikel i Sydsvenskan någon av de kommande dagarna. Det är bara till att hålla korpgluggarna öppna!

På plats på dagens träning fanns även Skånes taltidning för att intervjua mig och Fatmir om våra tankar inför avresan. Det blev ett bra samtal där vi klargjorde att vårt mål med Paralympics är guld. Inslaget lär finnas med i nästa nummer av tidningen som utkommer under slutet av nästa vecka.

Så var vi då framme. Efter mycket snack ska nu resan bli verklighet. Det känns spännande men inte så nervöst. Det kommer säkert längre fram. Just nu upplever jag bara att det ska bli skönt att komma dit och kunna ladda upp i lugn och ro. Den senaste veckan har varit mycket häktisk och det ska bli skönt att ”känns lugnet” lite.

Imorgon blir det sovmorgon…oh yes!
Sedan avslutas packningen med att jag stoppar ner det sista prylarna.
Lunch blir det med nära och kära och sedan närmar sig resan på riktigt alvar.
Vid femsnåret tar de flesta av Malmöparalympierna taxi ut till Sturup och sedan är vi igång.

Jag hoppas kunna skriva några rader innan vi ger oss iväg…
Hur mycket?
Den som lever får se.

Idag lämnar jag er med ett samtal som jag hörde i klubbstugan ikväll.
- Vad tjock du har blivit, du kanske skulle börja idrotta?
- Idrotta, jag? Vad ska jag med massa idrottspriser till?

Ha det gött.

Mediaintresset fortsätter!

Lillelördagen går mot sitt slut och det är åter dags att bänka sig framför datorn för att knåpa ihop något läsvärt…hm..nåja.

Efter en - om än intensiv - kort dag på jobbet var eftermiddagen vigd åt media och förberedelser inför avresan. Dagarna går allt fortare nu när det närmar sig. Känns som om timmarna löper iväg snabbare än vad Usain Bolt springer ett 100 meters lopp. Tidningen CITY stod för mediabesöket idag och det blev både intervju och bild. Artikeln publiceras på fredag eller möjligen under nästa vecka.

Medieintresset har vaknat ordentligt nu under den sista veckan både för mig personligen men också för laget och goalballen i stort. Jag vet att Stefan och Jennie intervjuades av Skånska Dagbladet under dagen och imorse var Niklas Hultqvist tillsammans med SHIF:s sportchef Hans Säfström med i SVT:s "Gomorron Sverige". Det blev ett riktigt bra inslag där goalballen lyftes fram ordentligt. Tack för det och bra jobbat Niklas och Hans!
Om du missade livesändningen kan du se inslaget här.

För att förenkla för er som vill hålla koll på vilka TV-tider som gäller under Paralympics så har jag lagt upp dem i det ljusblåa fältet här bredvid. Notera att det endast är tiderna för de halvtimmeslångt sammandragen jag lagt ut.

Övrig tid på eftermiddagen ägnades åt att påbörja packningen på riktigt alvar. Det blev till slut rätt mycket grejer som skulle med. Det är ju trots allt tre veckor som man ska vara borta så det gäller att tänka till. För även om man vill stoppa ner både det ena och det andra så finns varken möjlighet eller utrymme till det. Känns nästan som att åka till en öde ö och bara få ta med sig två saker.
Jo, jag vet att någon jag berättade detta för tyckte att det i såfall hade räckt med Paris Hilton och Viagra, men det kanske är att ta i…

I vilket fall som helst känns det bra att mycket är klart nu. Än återstår det dock en del saker att stoppa ner och detta sker imorgon liksom mitt sista träningspass på hemmaplan. Det börjar pirra lite i magen nu - precis som det ska göra.

Sista resan med landslaget är nu inom räckhåll.
Och på tal om det hörde jag två äldre män sitta och diskutera framtiden.
- När jag går i pension ska jag inte göra ett dyft.
- Men något ska du väl göra?
- Nej, i två veckor ska jag bara sitta rakt upp och ner
i min gungstol.
- Sen då?
- Sen ska jag gunga lite.

Må väl vänner!

Ny dag och nya tag.

Då var det ny dag och dags att ta nya tag. Jag har nu hämtat mig från gårdagens olika debackel och är redo för nya skrivartag. Till och med datorn verkar vara på bättre humör så då kan vi kanske göra en gemensam insats för att få fram en text även till den här dagen..?

Idag har det varit en betydligt bättre dag. Mycket jobb såklart men man är ju van. Strax efter lunch fick jag besök av en journalist från Sydsvenskan. Sydsveriges största tidning gör ett par inför-artiklar nu när Paralympics närmar sig och idag hade turen kommit till mig. Vi pratade i ca. 40 minuter om Paralympics, min syn och mina mål inför tävlingen och om min karriär som vid det här laget faktiskt blivit ganska lång. Usch, det är hårt att bliva gammal...
...och man blir ju lätt lite glömsk också.

Nåväl, intervjun gick bra och artikeln skall publiceras någon gång i slutet av veckan alternativt i början av nästa. På torsdag, när vi genomför vårt sista träningspass innan avresan, kommer vi att få besök av Sydsvenskans fotograf också för att spetsa till artikeln ytterligare. Jag är tveksam till att en bild av undertecknad verkligen kan försköna eller förbättra den. Där har han/hon ett jobb att göra. Lycka till.

Ikväll var det så kräftskiva som gällde även om det var ett galej av det lugnare slaget. Jag och några arbetskamrater träffades och det bjöds på både kräftor, räkor och mycket annat smått och gott. En lugn, trevlig och avslappnad afton i all sin enkelhet.

Nu tar jag åter sats mot sänghalmen.
Imorgon blir det uppstigning innan f-a har fått tofflorna på och sedan kommer det att rulla på fram tills vid åttasnåret på kvällskvisten. Ny intervju är också bokad under morgondagen, då med gratistidningen CITY.
Hoppas jag får några kloka ord ur mig även då.

På tal om media så har jag idag fått tag på Sveriges televisions preliminära sändningsplaner inför Paralympics. Den stora nyheten för de svenska tv-tittarna är att SVT Sport för första gången sänder direkt. Dock gäller detta tyvärr ej goalball. Däremot hoppas jag att vi får en del av tiden i de sammandrag som kommer att visas varje kväll. Tiderna för dessa sändningar hittar du här.

Nu lämnar jag er för den här gången.
Och glöm ej att om ni fyser så ställer er i hörnet...
...där är det alltid 90 grader.

Min landslagskompis Micke Åkerberg måste bli grön av avund inför denna Göteborgshumor...

Må väl!

Även en utebliven text är en text, eller?

Först och främst vill jag göra klart att jag vanligtvis tycker mycket om datorer.
För de mesta fungerar de utmärkt att jobba med dem, är roligt och man får mycket gjort. I alla fall om man inte sätter igång och spela FIFA 08. Det är i och för sig också roligt men kanske inte så utvecklande.

Men idag är jag duktigt besviken på min computer. Jag hade min vana trogen skrivit en analys av dagen till bloggen då hela texten helt plötsligt försvann.
Jag har letat som en ”tosing” men kan inte hitta den.

Man kan ju bli deprimerad för mindre.

En felutryckning och så är alla text borta. Tror t.o.m. Joe Labero hade varit nöjd med det tricket. Så här bedrövad som jag är nu har jag nog inte varit sedan jag senast kollade på resultatet från årets SM final i goalball.

Har inte varit min dag det här. Först var det full rulle på jobb, sen blev det bara en pinne för Malmö FF mot Trelleborg (1-1) och sedan detta med datorn. Usch!
Nu orkar jag inte skriva mer idag.
Jag återkommer imorgon när jag åter har vässat pennan.

Nä, nu är det dags att gå och lägga sig.
Klockan är ju ändå tjugo över fyra på morgonen.
Visserligen i Kina men ändå…

Må väl så länge.

Ajaja, sicket elände!

Rofyllt i hemmets lugna vrå.

Söndagsmorgonen öppnades i lugn takt med en brakfokust (läs kaffe och macka). Allt en riktig man behöver för att stå sig till lunch. Nåja… men gott var det i alla fall.

Den rofyllda starten lovade gott inför denna den sista lediga dagen innan avresan. Planen var att ro lite saker hemma i land. Det är ju en del som måste ordnas nu när man ska iväg på en kortare utrikesresa… Mossan och Bosse skulle iväg en sväng och eftersom jag ändå skulle vara hemma kunde jag lika gärna göra två flugor på smällen… eh, ja menar slå två flugor i en smäll. Så det blev till att vara hundvakt också men inget större besvär.

Jag började också plocka fram grejer som jag ska packa ner i väskan under veckan. Det är en rätt så intensiv vecka som väntar så det var lika bra att börja plocka fram saker redan nu. Men det visade sig svårare än vad jag trott. Mycket av sakerna jag ska ha med mig kommer jag att nyttja innan vi åker iväg, så det blev i själva verket inte så mycket framplockat. Men tanken var så god som någon.

En sväng till mataffären hanns också med och i dryckesdisken hörde jag två st Coka Cola flaskor stå och prata med varann. Den ena frågade den andre.

- Var ska du fira din födelsedag?

- I Rom...

Som sagt; det har varit en lugn dag idag så det finns inte så mycket att berätta. Jo, förresten, idag tog förfästen, OS, slut i Beijing och Sverige lyckades totalt plocka fem medaljer under dessa spel. Det var nog mindre än vad många hade räknat med. Men självklart fanns det en del experter som hade bra koll på läget och tippade just fem svenska medaljer. Bra jobbat alla ni som tippade rätt och ett stort grattis till mig själv! Tack, tack!

.

Lite skjutjärnsjournalist har jag dock lekt och fått fram en bild som visar vilka kläder den svenska truppen kommer att marschera in i under Paralympics invigningen den 6/9. Åtminstone säger ryktet så…

Håll till godo.

Väckarklockor, skor och tyngdlyftning.

Jag har alltid sagt att väckarklockan är en onödig uppfinning som alltid ringer för tidigt och för högt. Som idag t.ex. när jag för en gångs skull hade möjlighet till sovmorgon. Nog fasen glömmer jag att ställa om klockan på mobilen och den ringer 06.00. Och jag som alltid har så svårt för att somna om. Härlig start på dagen. Tack, mobilen, tack!

Idag var det första lediga helgen på länge och jag skulle ut på shoppingrunda. Som om vädergudarna visste detta lät de mig ackompanjeras av mörka skyar och ett tunt strilande regn. Inte mycket folk var ute på förmiddagen så det var köfritt vilket passade mig utmärkt. Jag fick växlat till kinesiska Yuan, som står i nästintill samma kurs som den svenska kronan. Vidare inhandlades det nya videoband, batterier samt böcker. Jag är ju inte precis någon läsnarkoman men har bestämt mig för att slå ihjäl lite tid på planet och i Kina genom att lyssna på lite ljudböcker. Det blev Stig Larssons ”Flickan som lekte med elden” samt Torbjörn Flygts ”Verkan”. Två kriminalromaner som lät intressanta.

Jag har också införskaffat nya spelskor inför Paralympics. Mina gamla men fräsiga gula har jag dessvärre på obestämd tid tvingats separera ifrån, detta eftersom min högerfot fortfarande svullnar efter fysisk belastning. De nya skorna är lite mer elastiska och formbara vilket gör att jag även kan köra med foten bandagerad i dem. Jag har tidigare haft svarta sådana och spelat i, men i Paralympics blir det blåa skor som gäller. Fick leta en stund efter min storlek eftersom jag har stora fötter. Ni vet väl vad man säger? Stor fot....
.....stor sko. he he.

.

Blåa dojor gäller i Kina!

.

Under min shoppingrunda stötte jag också på några gamla bekanta som jag pratade lite med. Det blev snack om allt mellan himmel och jord och även en del om träning. Jag fick höra att en bra tyngdlyftare ska vara kort och ha korta armar. Tack för det! Där föll jag bort från den sporten….puh!
Men Stefan måste vara idealisk. Ska berättade det för honom någon dag.

.

På väg hem, fattigare men nöjd.

.

Lite lugn och ro väntar nu innan det blir middag med familjen ikväll.

Vi hörs!

Tandläkarskräck och löprunda.

Fredag och idag är det exakt en vecka kvar tills det bär av. Det ska bli riktigt roligt att komma iväg. Det blir mycket snack och spekulationer när allt närmar sig men snart är vi där på riktigt.

Inför avresan till Paralympics i Aten 2004 gladdes och stimulerades man mycket av de svenska framgångarna under de riktiga OS:et. Den möjligheten har man ju inte haft den här gången precis. Det har resultatmässigt varit ett mycket svagt OS av våra svenska idrottare och de har inte alls lyckats att få till det. Dessutom har vi väl i sanningens namn haft en del stolpe ut. Hoppas det är slut på det om två veckor. Vill så här idag konstatera att mitt tips inför OS var fem svenska medaljer, så man ligger ju rätt så bra till…

Dagen började med att solen sken in i mitt sovrum. Härligare start på dagen får man leta efter. Och det var behövligt kan jag lova eftersom jag skulle utstå en av mina värsta skräckupplevelser under morgontimmarna. Besök hos tandläkaren är inget jag gillar och främst då om man har känningar i en tand. Min tandläkarskräck är djup rotad sedan barnsben och det var med darrande ben man tog sig dit.

Nu gick dock besöket bra, lite fixande i munnen utan större smärta sedan var besöket över. Efter en heldag på jobbet blev det vid hemkomsten en lättare löprunda. Solen sken fortfarande men dessvärre gjorde en del skyiga moln honom sällskap på scenen.

Nåväl, arbete och träning utfört och nu är det snart fredagskväll.
Återstår att se vad den bär med sig i sitt sköte…
Imorgon står förberedelser på programmet. Jag ska växla pengar och inhandla lite nyttiga saker inför avresan. Det lutar nog åt minst en halvdags shopping. Mer om detta imorgon.

Idag bjuder jag också på två video-länkar. Båda två är matcher från För-Paralympic i Peking 2007. Och det är de båda semifinalerna mellan Sverige och Litauen samt Kina-USA. Två riktigt bra matcher om du frågar mig. Dessutom nämns samtliga dessa fyra länder som möjliga guldaspiranter i Paralympics. Själv deltog jag inte under tävlingen p.g.a. personliga skäl.

Det var allt för den här gången.

Ha dé

Ett positivt kvällspass!

Ikväll stod träning med klubblaget FIFH Mighty Ducks i fokus. Det blev ett pass med inriktning på matchspel där bland annat jag, Fatmir och Stefan deltog. Vi ska ju alla tre åka till Peking om en dryg vecka så formen borde vara stigande. Och jag tycker nog att både Fatmir och Stefan ser vältränade ut. De har haft en bra försäsong och kunnat träna väl. Det syns på dem att de är redo för det stora äventyret.

.

För egen del känndes det mycket bra ikväll. Skotten sitter där och försvaret känns bättre och bättre. Jag fortsätter att arbeta vidare med snabbheten i mitt försvarsspelet och det går på rätt håll. Skönt också att foten inte längre stör mig i mitt spel. Jag kan agera fullt funktionellt ute på planen vilket är skönt.

.

Fatmir, Stefan och Florim agerar försvarslinje.

.

Fatmir dundrar iväg en straff.

.

Imorgon blir det besök hos tandläkaren och sedan arbete. Jag hoppas därefter på en lugn och fridfull hemmakväll. Dock är det ju som bekant festival i staden och imorgon är det avslutning varför planerna snabbt kan omkullkastas.

Den som väntar få se...

Nu blir det ikke mer for denne 25-öring!

Må gott.

Det närmar sig...

Så är vi då nere i bara dagar innan det är dags för avresa mot Kina och Peking. Idag är det tio dagar kvar innan vi sätter oss på planet och tar sats för de knappa nio timmar som väntar i luften. Det är ju knappast den långa flygresan man längtar efter....brrr. Nåja, man har ju en viss vana för det där så det ska nog gå bra.

Det är en hel del som ska fixas innan avresan så jag förväntar mig fullproppade dagar. Idag var det kort arbetsdag som gällde. Efter dötidig uppgång och öppnande på jobbet fick man gå hem vid klockan ett. Sedan har jag varit och inhandlat diverse saker inför avresan. Växlat pengar har jag ännu inte hunnit med, men än finns det tid och finns det tid finns det hopp. På tal om hopp så har jag svårt för det just nu med tanke på min fot som ännu inte är helt 100. Däremot blev det en löprunda i närområdet för att hålla igång konditionen. Solen skiner i Malmö idag och det är festival i staden så ett besök där ikväll kan nog inte uteslutas. Imorgon är det jobb och träning med klubblaget som står på menyn.

Nämnas bör att samtidigt som det återstår tio dagar till avresan mot Peking så ställer vi in nerräkningen på nitton. Det är så mångar dagar som det är kvar tills vi är framme vid premiärmatchen i Paralympics mot Brasilien. Då börjar jakten...

Den 7:e September smäller det mot Brasilien!

Lite kort om Paralympics.

Lite kort om Paralympics finns att läsa på Svenska Handikappidrottsförbundets hemsida. Bland annat kan man konstatera att den svenska truppen till årets Paralympics består av 63 aktiva och över hälften är paralympiska debutanter. Dessa servas av 43 ledare. I vår trupp gör jag och Niklas vårt tredje Paralympics meddans Oscar gör sitt andra och de övriga debuterar.

I Aten placerade sig Sverige på 21:a plats i medaljligan och tog åtta guld, sju silver samt 6 brons. I Sydney var vi på 29:e plats med 5 guld, 6 silver och 10 brons. Återstår att se var vi hamnar i Peking.

OS byn och lägenheterna i fokus.

Under Olympiska spelen och Paralympics lever de aktiva och deras ledare tillsammans i den såkallade OS byn. Till byn har endast dessa tillträde och det är rigorös säkerhet runt området. Under Paralympics kommer vi att bo i samma lägenheter som den svenska truppen gjorde under OS. Vem vet, kanske få man slagga i Holms eller Klufts säng. Fast Christian Olssons hade nog passat mig bättre med tanke på längden... Till skillnad mot Sydney och Aten ligger lägenheterna belägna i stora höghus. Lägenheterna i byn består av 3-5 sovrum, ett vardagsrum samt två badrum. Alla lägenheter har balkong och luftkonditionering.

Inne i OS byn finns allt vad man behöver och allt vad man kan önska sig för att få tiden att gå. Det finns spelrum med allehanda spel, bio, internetcafe, massage m.m. Paralympic Village Sport Complex är ett område i byn som är avsett för rekreation. Där finns gym, pool, basketplan, motionsspår och mycket mer. Matsalen förtjänar ett eget kapitel. Den har öppet 24 timmar om dygnet och innehåller mat från alla världens hörn.

Matchställen till OS!

Dags att manikänga,

dags att visa upp OS matchställen!

Förstastället är sedvanligt svenskt med gul tröja med blåa inslag och siffror.
Vi kommer till detta att spela i svarta byxor och gula strumpor.

Andrastället är blått med vita inslag och gula siffror.

Till detta nyttjas svarta byxor och blåa strumpor.

Vi har tidigare spelat i samma typ av matchtröjor och jag tycker att de fungerar mycket bra. De är sköna och luftiga att spela i och tröjans utformning är inte oviktig. De flesta av spelarna i truppen, för att inte säga alla, tycker att matchställen och dess utformning fungerar fint. Dock hade jag personliga önskat att de vita inslagen på de blåa tröjorna istället skulle varit gula. De hade känts än mer svenskt. Till årets Paralympics har vi också förädlats med efternamn på tröjorna vilket gör dem mer personliga.

Häftigt och maffigt, tycker jag.

Arenen!

Goalballarenan i Peking!

Här i Beijing Institute of Technology Gymnasium kommer goalballmatcherna under Paralympics att genomföras. Den 8:e september lokal tid klockan 10.00 - 04.00 svensk tid - spelar vi vår premiärmatch mot Brasilien här. På bilden ser hallen gemytlig och spännande ut. Fullt hus där borde innebär tryck och stämning.

Hoppas på tredje gången gillt...

Efter brons vid Paralympics i Sydney (2000) och silver i Aten (2004) är nu bågen ordentligt spänd inför spelen i Peking. Målsättningen är självklart att kriga om OS guldet! Men efter två dramatiska OS-slutspel är man väl medveten om att det är mycket som måste fungera för att drömmen ska kunna bli sann. Marginalerna på den yttersta toppen är ohyggligt små och det kommer krävas både blod, svett och tårar samt lite flyt för att nå långt. Jag tycker att vårt lag har utvecklats mycket under de senaste månaderna och att vi nu kan åka iväg till Peking med realistiska medaljförhoppningar. Att få vara med på sitt tredje Paralympics känns fantastiskt och om man dessutom skulle komma tillbaka hem med ytterligare en medalj skulle det vara helt fantastiskt. För egen del har jag dragits med en envis fotskada under hela försäsongen och inte kunnat förbereda mig som jag velat. Det har blivit en del rehabilitering om man säger så, närmare bestämt 11 veckor. Men nu känns foten i princip okej och det är bara att köra på med träningen fram till premiärmatchen mot Brasilien. Kroppen känns bra, även om jag naturligtvis fortfarande saknar en del snabbhet. Den ska jag dock kämpa vidare med under den tid som är kvar och förhoppningsvis är jag helt redo den 8:e när det smäller.

Så här ser den ut!

Så här ser den så hett eftertraktade

biljetten till Paralympics goalballen 2008 ut.

Truppen till Peking

Överst: Torsten Karlsson (ledare), Jimmy Björkstrand. Mitten: Niklas Hultqvist, Oscar Kuus, Mikael Åkerberg, Henrik Bergkvist (ledare). Underst: Stefan Gahne, Fatmir Seremeti, Jennie Hammarström (ledare)

Invigning av Paralympics 2008

Under gårdagskvällen var det stor invigning av Paralympics 2008 i Beijing. 91.000 åskådare i nationelarenan "Fågelboet" följde med stort intresse och inlevelse vad som utspelade sig på inneplan. 148 länder tågade in under pompa och ståt och mängder me dolika klädvarianter fick se dagens ljus. Vi i den svenska truppen gick in som 133:e nation. Herrarna bar turkos skjorta, vita finbyxor och vita skor, Damerna hade turkos klänning och vita byxor.

Själva upplägget var det bästa jag varit med om. Vi åkte ifrån OS byn vid halv åtta och kom lagom fram till arenan när startfyrvärkerierna brände av. Det blev en del väntan men ändå inte så farligt som under tidigare Paralympics.

Sedan var det dags för den största stunden av dem alla. Inmarschen på arenan. Helt sagolik som alltid och det riktigt knottrade sig på armarna när man klev in, hörde SWEDEN och fick se alla åskådare.

Efter ett halvt varv klev vi upp på läktaren och fick bevittna en del av invigningscermonin. Knappt en halvtimme före slutet så tog vi oss ut från arenan för att åka tillbaka till OS byn. Vi hade ju tidig match idag så det var tyvärr inte läge att stanna kvar till slutet och tändandet av elden. Dock kunde vi tydligt höra fyrvärkerierna och även få en glimt av dem ute på våra balkoger i OS byn när dessa fyrades av vid elva snåret.

Jag är mycket stolt över att få ha varit me dom denna invigning. Det var en upplevelse för hela livet. Jag unnar verkligen alla att någon gång få uppleva något liknande. Av upphovsrätt får vi inte lägga ut bilder från invigningen på bloggen så tyvärr blir det inga foto därifrån.

Nedan syns dock när vi sitter i bussen på väg mot det stora äventyret.

Vi hörs.

Så spelar Sverige!:

(Obs: Svensk tid - 6 timmar)

7 Sept 10:00 Sverige - Brasilien
8 Sept 10:00 Kina - Sverige
9 Sept 17:00 Sverige - Iran
10 Sept 20:00 Kanada - Sverige
11 Sept 17:00 Sverige – USA

12 sep e.v. kvartsfinal klockan 9, 10, 11 el 12
13 sep e.v. semifinal klockan 19 el 20
14 sep Paralympiska bronsmatchen spelas 10.00 och finalen 12.00.