Efter brons vid Paralympics i Sydney (2000) och silver i Aten (2004) är nu bågen ordentligt spänd inför spelen i Peking. Målsättningen är självklart att kriga om OS guldet! Men efter två dramatiska OS-slutspel är man väl medveten om att det är mycket som måste fungera för att drömmen ska kunna bli sann. Marginalerna på den yttersta toppen är ohyggligt små och det kommer krävas både blod, svett och tårar samt lite flyt för att nå långt. Jag tycker att vårt lag har utvecklats mycket under de senaste månaderna och att vi nu kan åka iväg till Peking med realistiska medaljförhoppningar. Att få vara med på sitt tredje Paralympics känns fantastiskt och om man dessutom skulle komma tillbaka hem med ytterligare en medalj skulle det vara helt fantastiskt. För egen del har jag dragits med en envis fotskada under hela försäsongen och inte kunnat förbereda mig som jag velat. Det har blivit en del rehabilitering om man säger så, närmare bestämt 11 veckor. Men nu känns foten i princip okej och det är bara att köra på med träningen fram till premiärmatchen mot Brasilien. Kroppen känns bra, även om jag naturligtvis fortfarande saknar en del snabbhet. Den ska jag dock kämpa vidare med under den tid som är kvar och förhoppningsvis är jag helt redo den 8:e när det smäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar