Framme vid dagen D finns ett flygplan.

Så var det dags. Dagen D är kommen och resan mot Paralympics, Kina och Peking ska ta sin början. Efter en välbehövlig sovmorgon lades de sista sakerna ner i väskan. Nu gäller det att man inte har glömt något. Passet är i alla fall med liksom visum och ackreditering. Det har jag kollat typ 100 gånger sedan jag lade ner dem.

.

Pengar och telefon är också självklara nödvändigheter när man är på resande fot. I övrigt medtages två kompletta goalballutrustningar. Lika bra att inte chansa. Det blev 2 väskor + ryggsäck att hålla reda på. Väl framme i Kina får vi en stor resväska med det övriga i klädkollektionen.

De vi redan fått i klädväg är i princip det vi ska ha på oss när vi åker. Blå regnjacka, ljusblå mjukisjacka, marinblå piké, ljusa byxor och vita skor. Har tagit en sväng i duschen nu och börjat fixa till mig. Jag är mycket nöjd med de kläder vi fått såhär långt. Allt passar bra och sitter fint.
Tur det för annars kunde det vid ankomsten till Peking blivit som för det unga nygifta paret som äntligen var ensamma på hotellrummet.
- Älskling, suckar han, vad jag är lycklig att

äntligen få bara här.
- Stackars du, hade du också för trånga skor?

Dags för avfärd mot Peking!

Nu återstår det inte så mycket mer i hemmets lugna vrån än att dricka en kopp kaffe, känna lugnet och fundera på vilka practical joke man ska nyttja under denna resa. Klassikern ”gömma en sexleksak i någons väska innan denne går genom kontrollen" kan bli svårt att genomföra denna gång. För det är ett rutinerat practical joke-gäng man ska iväg med. Men något ska man väl ändå kunna hitta på...

Utformningen av resan är, vad ska jag säga, intressant. Vi tar taxi från Malmö vid femsnåret, sedan planet från Sturup strax efter sju och landar på Arlanda vid tjugo över åtta. Därefter väntar samling för nästintill hela svenska Paralympics truppen och avfärden sker 22.30.

8,5 timmar senare kliver vi förhoppningsvis av flygplanet i ett soligt Beijing. Då är klockan 07.00 i Sverige och vi Malmöbor har varit på resande fot i totalt fjorton timmar. Vi älskar verkligen att resa!

Om nu allt fungerar som det ska under vistelsen i Peking så kommer jag att uppdatera bloggen dagligen. Jag hoppas kunna delge er mina reflexioner och lite funderingar kring vad som händer och sker.

Jag säger nu adios på en stund.
Nästa gång vi hörs är jag på resande fot…

Må väl tills dess.