Då var vi framme. Dags för sista kapitlet i denna Paralympics blogg. Ska sägas att jag inte är så bra på det här med avsked. Försökte mig först på en liknelse med ett kärleksförhållande men lyckas inte riktigt sy ihop det.
Så det får bli som det blir.
Allting har sitt slut, det är ofrånkomligt. Efter 60 inlägg och 38 dagar är bloggandet över. Det har varit ett intressant och för mig helt nytt sätt att dokumentera på. Ibland har inläggen varit bra, ibland svagare. Fast det har hela tiden varit roligt att få berätta och delge lite av mina och våra upplevelse av resan till Kina och Paralympics i Beijing.
Jag har fått höra att bloggen varit mycket välbesökt och det gläder mig mycket. Hoppas ni tyckt det varit intressant att höra om våra liv och om så inte varit fallet så kanske dessa texter istället botat era problem att somna och då har det inte varit förgäves...
Jag vill skicka ett stort tack till Fatmir och Henrik som så snällt lånat ut sina datorer under resan och gjort detta bloggande möjligt!
Samtidigt som bloggandet nu är över tar även min karriär i landslaget slut. Kroppen har under de senaste åren, och främst då i år, sagt ifrån och det är dags att lyssna. 13 år i den blågula tröjan har givit mängder med upplevelser, minnen och medaljer. Jag är tacksam mot alla jag spelat, tränat och tränats av i landslagssammanhang.
Det är klart att det känns lite vemodigt när det nu är över men samtidigt känns beslutet rätt. Jag kan sluta med gott samvete, det är viktigt för mig. Som avslutning på landslagskarriären har jag knåpat ihop en sammanfattningskrönika av mina 13 år i den blågula tröjan. Läs den gärna!
Nu väntar ett nytt skede i livet, ett nytt liv.
Dags att hämta andan och göra något annat under helgerna.
Jag har ändå varit borta av och till nästan varje helg i 13 år.
Det känns faktiskt rätt så behagligt.
Jag kommer dock att fortsätta spela goalball i världens finaste klubblag, Malmö, så vi lär ju synas och höras även i framtiden.
Innan vi stänger bloggen för gott så vill jag naturligtvis avsluta med ett skämt:
En man i öknen hade köpt en kamel.
Denna var dock oerhört slö så han gick till en medicinman för att få fart på den.
- Kan du hjälpa mig, bönade han och bad.
- Visst, sa medicinmannen, bara att backa in kamelen i tältet därborta. Sen tar jag två tegelstenar och klämmer till "därnere". Då ska du se att det blir fart på honom. Sagt och gjort, mannen backade in kamelen i tältet
och efter behandlingen for den iväg som ett jehu!
- Men vänta, ropa kamelägaren förskräckt;
- Hur ska jag hinna med?
Svaret kom lika snabbt som självklart:
- Det är bara till att backa in i tältet...
Glöm aldrig att ett gott skratt förlänger livet. Tänk på det när ni har det körigt på jobb, vandrar i regnet eller var ni än befinner er.
Må så gott, ta hand om varandra och tack för mig!!!
Jimmy.
söndag 21 september 2008
lördag 20 september 2008
Borta bra men hemma bäst! (dag 22)
06.00 - lördagsmorgon - borrade sig en otäck men allt för välkänd signal genom rummet. Efter ett par väl valda ord stängdes väckarklockan av och början på den sista Paralympicsdagen var ett faktum.
Det var alltså tidigt uppstigning även denna dag. Ja, de må jag säga. Att vara på tjänsteresa med landslaget är inte alltid en dans på rosor…
Väl placerad på bussen mot Arlanda började man i alla fall så smått att vakna och när väl bussen rullade in på inriktesterminalen var man redo för ännu en flygtur.
Lite incheckning av alla våra stora väskor vidtog och sedan påbörjades väntan. Väntan på att planet mot Malmö skulle lyfta. Kvart i tio lyfte vi mot Malmö och en timme senare var vi framme på Sturup. Lite slitna men väldigt glada klev vi av planet och då väntade nästa stora överraskning. Om vi hyllats i Stockholm var det inget mot vad vi blev i Malmö.
Ett fantastiskt folkhav med familjer, vänner, arbetskamrater, pressfotografer och föreningsrepresentanter mötte oss i ankomsthallen. Det var en helt sagolik syn och en fantastisk upplevelse att stiga ut där.
Jag är jättetacksam för alla hyllningar och vill skicka ett JÄTTESTORT TACK till alla er som tog er ut till Sturup för att hylla oss. Ert stöd och era gratulationer värmde något oerhört!!! Och jag vet att jag talar för alla oss som klev ut där! Vi visste att stödet hemma var stort men detta var fantastiskt - jag är rörd.
Efter välkomstceremonin och väskavhämtning väntade hemfärd och fikastund med de allra närmaste i familjen. Det blev en go stund där jag säkert drog några rövare om hur det varit i Kina…
På eftermiddagen har det varit lite av varje för min det. Mest vila såklart, man är ju rätt så jetlaggad om man säger så, men jag har faktiskt också hunnit med att packa upp en del. Heja, heja!
Nu är man rätt så sliten men väldigt glad.
Det har varit en omtumlande dag minst sagt men enormt rolig.
Tack alla ni som såg till att den blev så bra!!!
Tidig kväll blir det nog och imorgon ska jag avsluta bloggandet med Grande Finale. Missa inte det.
Dags för ett litet skämt så här mot slutet.
En älg skulle hälsa på sin kompis, som stod i duschen. Han utbrast:
- Varför duschar du?
- Jo, jag tänkte att det är älgjakt snart, så jag måste bli ren...
Må väl vänner så hörs vi imorgon igen!
Och glöm aldrig att medicin inte är roligt men att ha roligt är en bra medicin!!!
Det var alltså tidigt uppstigning även denna dag. Ja, de må jag säga. Att vara på tjänsteresa med landslaget är inte alltid en dans på rosor…
Väl placerad på bussen mot Arlanda började man i alla fall så smått att vakna och när väl bussen rullade in på inriktesterminalen var man redo för ännu en flygtur.
Lite incheckning av alla våra stora väskor vidtog och sedan påbörjades väntan. Väntan på att planet mot Malmö skulle lyfta. Kvart i tio lyfte vi mot Malmö och en timme senare var vi framme på Sturup. Lite slitna men väldigt glada klev vi av planet och då väntade nästa stora överraskning. Om vi hyllats i Stockholm var det inget mot vad vi blev i Malmö.
Ett fantastiskt folkhav med familjer, vänner, arbetskamrater, pressfotografer och föreningsrepresentanter mötte oss i ankomsthallen. Det var en helt sagolik syn och en fantastisk upplevelse att stiga ut där.
Jag är jättetacksam för alla hyllningar och vill skicka ett JÄTTESTORT TACK till alla er som tog er ut till Sturup för att hylla oss. Ert stöd och era gratulationer värmde något oerhört!!! Och jag vet att jag talar för alla oss som klev ut där! Vi visste att stödet hemma var stort men detta var fantastiskt - jag är rörd.
Efter välkomstceremonin och väskavhämtning väntade hemfärd och fikastund med de allra närmaste i familjen. Det blev en go stund där jag säkert drog några rövare om hur det varit i Kina…
Hemma!!!
På eftermiddagen har det varit lite av varje för min det. Mest vila såklart, man är ju rätt så jetlaggad om man säger så, men jag har faktiskt också hunnit med att packa upp en del. Heja, heja!
Nu är man rätt så sliten men väldigt glad.
Det har varit en omtumlande dag minst sagt men enormt rolig.
Tack alla ni som såg till att den blev så bra!!!
Tidig kväll blir det nog och imorgon ska jag avsluta bloggandet med Grande Finale. Missa inte det.
Dags för ett litet skämt så här mot slutet.
En älg skulle hälsa på sin kompis, som stod i duschen. Han utbrast:
- Varför duschar du?
- Jo, jag tänkte att det är älgjakt snart, så jag måste bli ren...
Må väl vänner så hörs vi imorgon igen!
Och glöm aldrig att medicin inte är roligt men att ha roligt är en bra medicin!!!
Hemfärd och mottagande i Stockholm. (dag 21)
Fredag 19:e september och det dags att ta farväl av Kina och Peking. Och för de flesta för att inte säga alla kändes det nog helt rätt. Efter tre veckor där nere varav den sista utan tävlande började dagarna bli långa. Längtan efter att få komma hem och träffa alla sina nära och kära var stor på många håll. Saknaden började bli påtaglig.
Så vi sade adjós till Peking fredagsmorgon lokaltid strax efter klockan nio då bussarna en efter en rullade ut från OS byn. Efter en halvtimmesfärd var vi framme vid flygplatsen där vi fick vänta ett par timmar på luftfärden.
Natt och natt förresten, det var inte mycket kvar av den när de blå slagits ihop. Kändes nästan mer som en blinkning...
Så vi sade adjós till Peking fredagsmorgon lokaltid strax efter klockan nio då bussarna en efter en rullade ut från OS byn. Efter en halvtimmesfärd var vi framme vid flygplatsen där vi fick vänta ett par timmar på luftfärden.
Cool goalballbild på flygplatsen!
.
Den tog sin början svensk tid fredag 09.00 och nio timmar senare landade vi lyckligt på Arlanda i Stockholm. Resan var lite seg och det blev inte mycket sovit för egen del. En del tittande på film, lyssnande på talbok och naturligtvis ätande. Det slog mig att flyga flygplan längre sträckor nästan är som att ligga på sjukhus. Det man ser fram emot mest är matstunderna, för då händer det i alla fall något..
Nåväl väl framme på Arlanda möttes vi av en stor skara människor som kommit bara för att hylla oss. Självklart var det många av truppens anhöriga, bosatta i Stockholm, som slutit upp för att hylla oss. Efter detta bussades hela den svenska Paralympiatruppen vidare in till centrala Stockholm och Scandic Anglais för ytterligare en mottagning. Vi visste inte riktigt vad som väntade oss. Många var trötta och sega efter resan och lite tveksamma till detta galej.
Men när vi anlänt till hotellet väntade en stor mottagningskommitté. Det var både familjer och vänner, sponsorer och specialinbjudna gäster som ville hylla oss. Man glömde snabbt tröttheten när de specialgjorda guldhattarna
Nåväl väl framme på Arlanda möttes vi av en stor skara människor som kommit bara för att hylla oss. Självklart var det många av truppens anhöriga, bosatta i Stockholm, som slutit upp för att hylla oss. Efter detta bussades hela den svenska Paralympiatruppen vidare in till centrala Stockholm och Scandic Anglais för ytterligare en mottagning. Vi visste inte riktigt vad som väntade oss. Många var trötta och sega efter resan och lite tveksamma till detta galej.
Men när vi anlänt till hotellet väntade en stor mottagningskommitté. Det var både familjer och vänner, sponsorer och specialinbjudna gäster som ville hylla oss. Man glömde snabbt tröttheten när de specialgjorda guldhattarna
placerats på ens huvud och man begav sig in i ståhejet.
Väl inne väntade mat, dryck, mingel och en del överraskningar. Bland annat dök Kronprinsessan Victoria upp och höll ett känslosamt tal till oss alla och främst då till medaljörerna. Stort, stort!
Stefan, Fatmir och jag partajar på Scandic
.
Allt som allt var det en jättetrevlig och värdig avslutning på Paralympics äventyret. Stort beröm och tack till alla er som planerat och fixat till denna roliga överraskning!
Coach-Henrik på festhumör...
Sedan tog vi farväl av alla Stockholmare i truppen och drog oss tillbaka för en natts välbehövlig sömn.
onsdag 17 september 2008
Sista dagen i Peking. (dag 20)
Paralympics 2008 i Beijing är nu avslutat. Detta skedde igårkväll med en hejdundrande avslutningscermoni. Det var fullt ös med både ljus- och ljudshower i ca. två timmar innan elden släcktes, staffetpinnen lämnades över till London och ett makalöst fyrvärkeri bränndes av. Det var en mäktig upplevelse att åter få vara på plats inne i Fågelboet och se alla dessa människor.
Tja, det var det. Nu bär det snart av hemåt. Vi lämnar rummen och väskorna vid åtta imorgon och sedan bär det av en dryg timme senare. Ska bli skönt att komma hem till alla nära och kära. Jag längtar verkligen. Trots det vill jag påstå att vi haft en mycket bra tre veckors period här nere. Allt har flutit på perfekt och det går inte att klaga på något.
Stämningen har hela tiden varit på topp och resultatmässigt reser vi hem med en medalj. Visserligen inte den guldglimrande som vi reste hit för men ändå. Jag är stolt för egen del att kunna avsluta på detta fina sätt. Detta var min sjunde medalj på de åtta stora mästerskap (OS, VM och EM) som jag varit med landslaget på. Det är ju nästan ett helt sjukt facit.
Man kommer att sakna livet här som varit helt makalöst med gratis mat, kanon servic och fint väder. Jag kommer också att sakna gänget och tugget i omklädningsrummet. Men varje fas har sin tid och nu är det dags för en ny.
Tja, det var det. Nu bär det snart av hemåt. Vi lämnar rummen och väskorna vid åtta imorgon och sedan bär det av en dryg timme senare. Ska bli skönt att komma hem till alla nära och kära. Jag längtar verkligen. Trots det vill jag påstå att vi haft en mycket bra tre veckors period här nere. Allt har flutit på perfekt och det går inte att klaga på något.
Stämningen har hela tiden varit på topp och resultatmässigt reser vi hem med en medalj. Visserligen inte den guldglimrande som vi reste hit för men ändå. Jag är stolt för egen del att kunna avsluta på detta fina sätt. Detta var min sjunde medalj på de åtta stora mästerskap (OS, VM och EM) som jag varit med landslaget på. Det är ju nästan ett helt sjukt facit.
Man kommer att sakna livet här som varit helt makalöst med gratis mat, kanon servic och fint väder. Jag kommer också att sakna gänget och tugget i omklädningsrummet. Men varje fas har sin tid och nu är det dags för en ny.
Packad och klar för hemresa...
Under morgondagen blir det inget bloggande eftersom vi åker så tidigt. Vi reser på förmiddagen och landar i Stockholm strax efter sex. Sedan väntar en stor sponsorfest för samtliga deltagare i den svenska Paralympics-truppen.
Till Malmö anländer vi inte förrän vid middagstid på lördag. Förhoppningsvis återkommer jag då med några kortare ord om resan innan bloggandet avslutas på söndag med Grande Finale. Då kommer jag att publicera en stor avskedskrönika.Jag lovar att ni inte vill missa den. Så håll utkik på den här sidan på söndag!
Men från Peking är det slut nu, så därför vill jag avslutningsvis bara tacka för mig här ifrån. Hoppas ni inte plågats allt för mycket av alla dessa otroligt märkliga artiklar som jag knåpat ihop. Jag har iallafall haft skoj som attan.
Och som sagt; missa inte helgens artiklar!
Så var det dags för de sista två skämten här ifrån:
Det var en gång två sandkorn som gick en promenad i öknen, då sa den ena:
- Du, jag tror vi är förföljda...
Och självklart ska jag inte göra er besvikna.
Ni har nog väntat på det ett tag och nu kommer den: en fräckis...
Kvinnan ringer till läkarmottagningen och säger:
- Jag har troligen glömt min BH där, kan du se efter?
Sköterskan tittar efter och svarar.
- Nej här finns den inte, jag hittar den inte!
Kvinnan funderar en stund sedan säger hon.
- Då måste jag ha glömt den hos tandläkaren...!
Sist men inte minst ska jag naturligtvis gratulera min arbetskamrat Jeanette som idag fyller...hm...30 var de väl?
Grattis, grattis!!
Grattis, grattis!!
tisdag 16 september 2008
Mitt i den förbjudna staden... (dag 19)
Dags för näst sista dagen i Kina och nedräkningaen har börjat. Klockan åtta ikväll inledas avslutningen av Paralympics i ett föhoppningvis fullsatt Fågelbo. Vi räknar med en färgsprakande föreställning som säkert kommer att avslutas med ett rejält avslutningsfyrvärkeri.
Idag var man, som vanligt numera, uppe vid åtta och åt frukost. Att man tillhör de morgonpigga i laget är det inget snack om. Många av de andra valde sovmorgon och inte frukost från vid halvtio snåret. Lika bra man inte blir försoffad, det är ju vardag och arbete på måndag...
Lite ny tvättning följde på frukosten och sedan lyckades en av volentärerna här nere fixa fram en volontärtröja till mig. Alltid kul att ta med sig hem och ett minne så gott som något. Tröjorna är väldigt fina så jag är mycket nöjd.
Runt elvatiden bar det så iväg på nästa utflykt. Idag var det dags för Himmelska Fridens torg och den Förbjudna staden. Så med kameran i högsta hugg intog vi Peking city och dess så berömmda platser.
Den Förbjudna staden är det vidstäckta kejserliga palatset i Peking, som består av flera palats kring gårdar.Söder om det gigantiska palatsområdet finns Himmelska fridens torg. Huvudingången till palatset kallas Himmelska fridens port. Därefter finns ytterligare två portar innan besökaren slutligen kommer in i området med de olika palatsen. En av dessa är Meridianporten eller Wumen, den innersta av de tre portarna.
Palatset tjänade som Kinas regeringssäte under Ming- och Qing-dynastierna från år 1422. Namnet kommer sig av att området under kejsartiden var avstängd för vanligt folk; endast kejsarfamiljen och hovet hade tillträde dit. Enligt en populär myt ska Förbjudna staden bestå av 9 999½ rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen. Att bygga ett palats med 10 000 eller fler rum hade då varit att förolämpa Himlen, vilket ansågs föranleda Himlen att straffa den härskande dynastin.
Dags att dra på smilbanden lite:
- Nu, min son, är du så gammal att du bör hjälpa till med utgifterna i hemmet.
- Ja, gärna. Jag var rädd att jag skulle hjälpa till med inkomsterna.
Dagens bonus:
Lille Olle var på väg hem från affären, han hade just handlat några paket mjölk. Då kom en gammal dam fram till honom och sa:
- Oj, det där ser tungt ut, ska jag hjälpa dig?
Då svarade Olle:
- Nej då, det är ju lättmjölk!
Till sist en hälsning till alla därhemma som är födda i lejonets tecken. Som ni ser, de gillar er även här...
Idag var man, som vanligt numera, uppe vid åtta och åt frukost. Att man tillhör de morgonpigga i laget är det inget snack om. Många av de andra valde sovmorgon och inte frukost från vid halvtio snåret. Lika bra man inte blir försoffad, det är ju vardag och arbete på måndag...
Lite ny tvättning följde på frukosten och sedan lyckades en av volentärerna här nere fixa fram en volontärtröja till mig. Alltid kul att ta med sig hem och ett minne så gott som något. Tröjorna är väldigt fina så jag är mycket nöjd.
Runt elvatiden bar det så iväg på nästa utflykt. Idag var det dags för Himmelska Fridens torg och den Förbjudna staden. Så med kameran i högsta hugg intog vi Peking city och dess så berömmda platser.
Den Förbjudna staden är det vidstäckta kejserliga palatset i Peking, som består av flera palats kring gårdar.Söder om det gigantiska palatsområdet finns Himmelska fridens torg. Huvudingången till palatset kallas Himmelska fridens port. Därefter finns ytterligare två portar innan besökaren slutligen kommer in i området med de olika palatsen. En av dessa är Meridianporten eller Wumen, den innersta av de tre portarna.
Palatset tjänade som Kinas regeringssäte under Ming- och Qing-dynastierna från år 1422. Namnet kommer sig av att området under kejsartiden var avstängd för vanligt folk; endast kejsarfamiljen och hovet hade tillträde dit. Enligt en populär myt ska Förbjudna staden bestå av 9 999½ rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen. Att bygga ett palats med 10 000 eller fler rum hade då varit att förolämpa Himlen, vilket ansågs föranleda Himlen att straffa den härskande dynastin.
Ett intressant och kulturellt besök mitt i allt idrottande. Väl tillbaka i OS byn blev det mat och sedan förberedelser inför kvällens avslutning. Det blir ljusa byxor och blå tröja som gäller när vi ska se Paralympics elden släckas.
Dags att dra på smilbanden lite:
- Nu, min son, är du så gammal att du bör hjälpa till med utgifterna i hemmet.
- Ja, gärna. Jag var rädd att jag skulle hjälpa till med inkomsterna.
Dagens bonus:
Lille Olle var på väg hem från affären, han hade just handlat några paket mjölk. Då kom en gammal dam fram till honom och sa:
- Oj, det där ser tungt ut, ska jag hjälpa dig?
Då svarade Olle:
- Nej då, det är ju lättmjölk!
Till sist en hälsning till alla därhemma som är födda i lejonets tecken. Som ni ser, de gillar er även här...
Må väl kompisar!
Kinesiska muren i skottgluggen. (dag 18)
Hej, hallå där! Peking anropar åter!
Dag 18 och solen lyser åter med sin frånvaro. Men till skillnad mot normalt så var det idag bara bra att det var lite molnigt. Det blev till att stiga upp i arla morgonstund och promenera iväg till mattältet. Lite normal frukost blev det nu när tävlingarna är över d.v.s kaffe och macka. Vid klockan åtta satte vi oss på bussen för att åka iväg på utflykt och för att få oss en titt på den kinesiska muren. Detta är ju ett måste om man befinner sig i Kina och eftersom vi har ytterligare några dagar kvar här så var det läge att passa på.
Kinesiska muren (kinesiska Chángchéng) är en serie murar i Norra Kina byggda i omgångar från några hundra år före Kristus till Mingdynastin. Murarna har en total sträcka av cirka 6 400 kilometer. Hela anläggningen med sina befästningar och murar är jordens längsta byggnadsverk.
Det var en häftig upplevelse att komma fram och få se den milslånga muren ringla mellan bergstopparna. Att få kliva ut på den och ta sig från botten och en bra bit upp mot höjerna var också en fantastisk känslan. Men lika fantastiskt som det var lika, jobbigt var det för benen. Stenarna är rätt så knöliga att trampa på och muren är mycket brant byggd. Men skam den som ger sig...
Dag 18 och solen lyser åter med sin frånvaro. Men till skillnad mot normalt så var det idag bara bra att det var lite molnigt. Det blev till att stiga upp i arla morgonstund och promenera iväg till mattältet. Lite normal frukost blev det nu när tävlingarna är över d.v.s kaffe och macka. Vid klockan åtta satte vi oss på bussen för att åka iväg på utflykt och för att få oss en titt på den kinesiska muren. Detta är ju ett måste om man befinner sig i Kina och eftersom vi har ytterligare några dagar kvar här så var det läge att passa på.
Kinesiska muren (kinesiska Chángchéng) är en serie murar i Norra Kina byggda i omgångar från några hundra år före Kristus till Mingdynastin. Murarna har en total sträcka av cirka 6 400 kilometer. Hela anläggningen med sina befästningar och murar är jordens längsta byggnadsverk.
Det var en häftig upplevelse att komma fram och få se den milslånga muren ringla mellan bergstopparna. Att få kliva ut på den och ta sig från botten och en bra bit upp mot höjerna var också en fantastisk känslan. Men lika fantastiskt som det var lika, jobbigt var det för benen. Stenarna är rätt så knöliga att trampa på och muren är mycket brant byggd. Men skam den som ger sig...
Att de var ett kul besök tyckte nog de flesta, men Henrik konstaterade samtidigt att muren nog sätt sina bästa dagar och att den var rätt så RISIG på många ställen. Henrik är en kul kille. Sådana ordvitsar tycker vi om. Härligt!
Efter två timmar vid muren var vi både glada och trötta och begav oss tillbaka mot OS byn för lunch. Den satt inte illa kan jag lova. Däremot vi var lite besvikna över glassarna som serverades i mattältet idag, de var väldigt isiga. Kanske hade de varit för länge i fysen och blivit förkylda... Eftermiddagen har varit i fri. För min del har det inneburit inlämnande och avhämtande av tvättpåsar. Man får ju allt tvättat av snälla funktionärer här så det gäller att passa på. Man vill ju inte resa hem med smuttstvätt....
Har faktiskt hunnit tvätta all min goalballutrustning nu så den packades också ner i väskan under eftrmiddagen. Det är det största problemet här nu - att få plats med all packning i väskorna. En del av oss - ja, jag vet även jag - har ju shoppat en hel del under vår tid här. Det går ju liksom inte att låta bli om man går på ett shoopingcentra som Silkmarket. Packandet av väskorna lär bli en följetång på denna sida under de sista dagarna. Fortsättning följer alltså...
Dagens humor är en hälsning till de två personer från Ryssland som trängde sig i matkön tidigare idag. En lite äldre historia men väl så bra. George W Bush och Tony Blair står i en bar. En gäst kommer bort och frågar vad de pratat om. - Ååå, vi lägger planer för 3:de världskriget, säger Bush. - Å jäklar! säger gästen. Hur tänker ni göra? - Vi tänker ta kål på en massa ryssar och en IT-konsult! säger Bush. Gästen blir bara stående som ett frågetecken. - En IT-konsult...? säger han. Varför det? Varför i all världen ska ni ta kål på en IT-konsult? Då klappar George W Bush Tony Blair på axeln och säger: - Vad var det jag sa? Ingen kommer att fråga om ryssarna.
Tack för idag! Nu väntar dusch och finkläder på innan vi ska ut i Peking och äta middag med både herr och damlandslaget i goalball.
Till sist vill jag tacka så mycket för alla gratulation som strömmat till mig här nere via sms och mail! Tack och bock! Det hade aldrig gått utan ert stöd. Vill också skicka en hälsning till min familj därhemma och ett stort grattis på födelsedagen till min brorson Emil! Hipp, Hipp, hurra!
Sätt bästa foten först!
söndag 14 september 2008
Dagen efter bronset. (dag 17)
Morgon igen och vilken morgon!
Solen lyser och det är verkligen hot, hot, hot här idag.
Men vad gör väl det. Det lär bli en rätt så lugn dag som bankar på porten.
Lite morgontrött öppnande man de "blå" vid halvnio tiden. Det blev en sen kväll igår efter match, dopingtest, prisutdelning, fotografering och middag. Var väl inte i säng från vid ett-snåret. Så en lugn dag är nog på sin plats. Börjar också känna av en lite förkylning i halsen och öronen. Det är väl Niklas och Henrik som varit igång och smittat en...
Vad finns att säga om bronsmatchen igår då? Ja, det var åter en fantastisk försvarsinsats som avgjorde till vår fördel. Vi visade upp en bländande defensiv som endast släppte igenom ett spelmål i slutminuten. Innan dess var det det rejält igenbommat. Vi var ordentligt taggade inför matchen och det fanns ingen tveka om att vi skulle ha en medalj med oss hem.
Vi inledde lite spänt och kom i underläge med 0-1 efter en straff. Bara sekunder därefter fick vi chans på straff att kvittera, men oturen grinade oss i ansiktet, då mitt skott träffade klockrent i stolpen. Men vi fortsatte att spela med bra tålamod och stor smarthet och till slut gav det resultat.
2 - 1 ledningen i paus känndes fullt rättvist och i andra segade vi oss långsamt ifrån i målprotokollet. Fick på en snygg skruv i mitten på andra som betydde 4 - 1 och där stängde vi matchen helt och hållet. Till slut blev det 5 - 2 och OS bronset var bärgat!
Solen lyser och det är verkligen hot, hot, hot här idag.
Men vad gör väl det. Det lär bli en rätt så lugn dag som bankar på porten.
Lite morgontrött öppnande man de "blå" vid halvnio tiden. Det blev en sen kväll igår efter match, dopingtest, prisutdelning, fotografering och middag. Var väl inte i säng från vid ett-snåret. Så en lugn dag är nog på sin plats. Börjar också känna av en lite förkylning i halsen och öronen. Det är väl Niklas och Henrik som varit igång och smittat en...
Vad finns att säga om bronsmatchen igår då? Ja, det var åter en fantastisk försvarsinsats som avgjorde till vår fördel. Vi visade upp en bländande defensiv som endast släppte igenom ett spelmål i slutminuten. Innan dess var det det rejält igenbommat. Vi var ordentligt taggade inför matchen och det fanns ingen tveka om att vi skulle ha en medalj med oss hem.
Vi inledde lite spänt och kom i underläge med 0-1 efter en straff. Bara sekunder därefter fick vi chans på straff att kvittera, men oturen grinade oss i ansiktet, då mitt skott träffade klockrent i stolpen. Men vi fortsatte att spela med bra tålamod och stor smarthet och till slut gav det resultat.
2 - 1 ledningen i paus känndes fullt rättvist och i andra segade vi oss långsamt ifrån i målprotokollet. Fick på en snygg skruv i mitten på andra som betydde 4 - 1 och där stängde vi matchen helt och hållet. Till slut blev det 5 - 2 och OS bronset var bärgat!
OS brons och en snygg blomsterkvast är inte så illa...
Bronset här är min tredje raka medalj på Paralympics. Efter brons i Sydney 2000 och silver i Aten 2004 siktade vi naturligtvis på guld den här gången. Vi räckte tyvärr inte riktigt ända fram men vi har gjort en riktigt bra insats. Försvarsspelet har i stort varit bländande och framåt har vi verkligen fightats. Laget är verkligen värda den här medaljen och vi är stolta män (och Jennie...) idag...
Om det här laget får fortsätta att jobba på under de kommande fyra åren så kommer man att vara en riktig favorit till OS guldet i London - det är jag övertygad om. Då kommer inte jag att finnas med. Jag har gjort mitt nu. Detta var min tack och avskedsföreställning med landslaget. Jag är väldigt glad och stolt över att jag fick sluta med ett ytterligare en OS medalj. Det känns också bra att min sista match blev en personlig höjdare med ett bra försvarsspel och tre mål. Det är jag glad för.
Svensk media har varit riktigt på hugget under de här spelen. Så också igårdagens bronsmatch. Nedan finns några länkar där ni kan läsa lite om matchen och tävlingen. Aftonbaldet, Sydsvenskan, SRF
Finalen i Paralympics-goalballen blev en fantastisk smällkaramell och vanns av Kina med 9 - 8. Måste ha varit historiens bästa match. Litauen hade 6 - 1 i paus men sedan vaknade Kina.
Nu lämnar jag er för denna gång. Nästa gång vi hörs har nog bronsruset lagt sig något och det blir en mer normal rapport här ifrån!
Visst ja, dagens humor:
- Vad kallar man fårets ungar?
- Bäääbisar.
Eller som vi sa till Stefan i början av vistelsen när han hade
problem med en tand.
- Har du alla dina tänder i överkäken?
- Ja, det kan du lita på!
- Konstigt, andra människor har hälften i underkäken!
Innan vi avslutar helt vill jag sända en hälsning till alla nära och kära samt till mina arbetskamrater på Per Albins Hems förskola! Och även ett grattis på födelsedagen till Pernilla.
Må väl vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
