Vid vägs ände - the last chapter! (dag 23)

Då var vi framme. Dags för sista kapitlet i denna Paralympics blogg. Ska sägas att jag inte är så bra på det här med avsked. Försökte mig först på en liknelse med ett kärleksförhållande men lyckas inte riktigt sy ihop det.
Så det får bli som det blir.

Allting har sitt slut, det är ofrånkomligt. Efter 60 inlägg och 38 dagar är bloggandet över. Det har varit ett intressant och för mig helt nytt sätt att dokumentera på. Ibland har inläggen varit bra, ibland svagare. Fast det har hela tiden varit roligt att få berätta och delge lite av mina och våra upplevelse av resan till Kina och Paralympics i Beijing.

Jag har fått höra att bloggen varit mycket välbesökt och det gläder mig mycket. Hoppas ni tyckt det varit intressant att höra om våra liv och om så inte varit fallet så kanske dessa texter istället botat era problem att somna och då har det inte varit förgäves...

Jag vill skicka ett stort tack till Fatmir och Henrik som så snällt lånat ut sina datorer under resan och gjort detta bloggande möjligt!

Samtidigt som bloggandet nu är över tar även min karriär i landslaget slut. Kroppen har under de senaste åren, och främst då i år, sagt ifrån och det är dags att lyssna. 13 år i den blågula tröjan har givit mängder med upplevelser, minnen och medaljer. Jag är tacksam mot alla jag spelat, tränat och tränats av i landslagssammanhang.

Det är klart att det känns lite vemodigt när det nu är över men samtidigt känns beslutet rätt. Jag kan sluta med gott samvete, det är viktigt för mig. Som avslutning på landslagskarriären har jag knåpat ihop en sammanfattningskrönika av mina 13 år i den blågula tröjan. Läs den gärna!

Nu väntar ett nytt skede i livet, ett nytt liv.
Dags att hämta andan och göra något annat under helgerna.
Jag har ändå varit borta av och till nästan varje helg i 13 år.
Det känns faktiskt rätt så behagligt.

Jag kommer dock att fortsätta spela goalball i världens finaste klubblag, Malmö, så vi lär ju synas och höras även i framtiden.

Innan vi stänger bloggen för gott så vill jag naturligtvis avsluta med ett skämt:

En man i öknen hade köpt en kamel.
Denna var dock oerhört slö så han gick till en medicinman för att få fart på den.
- Kan du hjälpa mig, bönade han och bad.
- Visst, sa medicinmannen, bara att backa in kamelen i tältet därborta. Sen tar jag två tegelstenar och klämmer till "därnere". Då ska du se att det blir fart på honom. Sagt och gjort, mannen backade in kamelen i tältet
och efter behandlingen for den iväg som ett jehu!
- Men vänta, ropa kamelägaren förskräckt;
- Hur ska jag hinna med?
Svaret kom lika snabbt som självklart:
- Det är bara till att backa in i tältet...

Glöm aldrig att ett gott skratt förlänger livet. Tänk på det när ni har det körigt på jobb, vandrar i regnet eller var ni än befinner er.

Må så gott, ta hand om varandra och tack för mig!!!

Jimmy.