Hemfärd och mottagande i Stockholm. (dag 21)

Fredag 19:e september och det dags att ta farväl av Kina och Peking. Och för de flesta för att inte säga alla kändes det nog helt rätt. Efter tre veckor där nere varav den sista utan tävlande började dagarna bli långa. Längtan efter att få komma hem och träffa alla sina nära och kära var stor på många håll. Saknaden började bli påtaglig.

Så vi sade adjós till Peking fredagsmorgon lokaltid strax efter klockan nio då bussarna en efter en rullade ut från OS byn. Efter en halvtimmesfärd var vi framme vid flygplatsen där vi fick vänta ett par timmar på luftfärden.

Cool goalballbild på flygplatsen!

.

Den tog sin början svensk tid fredag 09.00 och nio timmar senare landade vi lyckligt på Arlanda i Stockholm. Resan var lite seg och det blev inte mycket sovit för egen del. En del tittande på film, lyssnande på talbok och naturligtvis ätande. Det slog mig att flyga flygplan längre sträckor nästan är som att ligga på sjukhus. Det man ser fram emot mest är matstunderna, för då händer det i alla fall något..

Nåväl väl framme på Arlanda möttes vi av en stor skara människor som kommit bara för att hylla oss. Självklart var det många av truppens anhöriga, bosatta i Stockholm, som slutit upp för att hylla oss. Efter detta bussades hela den svenska Paralympiatruppen vidare in till centrala Stockholm och Scandic Anglais för ytterligare en mottagning. Vi visste inte riktigt vad som väntade oss. Många var trötta och sega efter resan och lite tveksamma till detta galej.

Men när vi anlänt till hotellet väntade en stor mottagningskommitté. Det var både familjer och vänner, sponsorer och specialinbjudna gäster som ville hylla oss. Man glömde snabbt tröttheten när de specialgjorda guldhattarna

placerats på ens huvud och man begav sig in i ståhejet.

Väl inne väntade mat, dryck, mingel och en del överraskningar. Bland annat dök Kronprinsessan Victoria upp och höll ett känslosamt tal till oss alla och främst då till medaljörerna. Stort, stort!

Stefan, Fatmir och jag partajar på Scandic

.

Allt som allt var det en jättetrevlig och värdig avslutning på Paralympics äventyret. Stort beröm och tack till alla er som planerat och fixat till denna roliga överraskning!

Coach-Henrik på festhumör...

Sedan tog vi farväl av alla Stockholmare i truppen och drog oss tillbaka för en natts välbehövlig sömn.

Natt och natt förresten, det var inte mycket kvar av den när de blå slagits ihop. Kändes nästan mer som en blinkning...